Som en curlingsten sakta men obevekligt glider in mot sitt mål har vi de senaste dagarna nalkats den hoppfulla adventstiden med tända ljus som skingrar vintermörkret. Men alldeles ostört har det inte skett. 

Inför och under det märkliga kommersiella fenomen som kallas ”black week” har vi överösts av reklam som velat locka oss att köpa, köpa, köpa. Och återigen köpa. Har du redan en väl fungerande tv-apparat? Kasta den och köp en större. Är du redan utrustad med bra köksprylar? Vadå, byt ut! Köp nytt! Och även om du bara behöver ett plagg, köp två så får du det tredje på köpet! 

Ja, ni fattar. Ni vet. Ni har alla varit med om det. 

Samtidigt har en annans sorts vädjanden fyllt våra brevlådor. Hjälporganisationer av olika slag har velat få oss att öppna hjärtan och plånböcker och dela med oss av vårt överflöd till dem som saknar allt, eller nästan allt. Jultiden är gåvornas tid. 

Jag behöver inte läsa många reportage om vad som händer i Sudan eller Kongo eller Ukraina just nu för att  inse hur enorma behoven är. Hur många som tvingas fly från sina hem och hotas av svält och inte bara av en black week utan ett mörker utan slut. Och hur viktigt det är att vi inte dränks i den reklamflod som säger: Unna dig! Tänk på dig själv i första hand! Skaffa dig mer, ständigt mer! Mer än vad du egentligen behöver. 

Lät oss tända ljus i mörkret i stället för att valsa runt i en hysterisk konsumtionsdans som inte är begränsad till en vecka utan faktiskt ständigt pågår. 

Läkarmissionen är en av de organisationer som just nu satsar på katastrofhjälp åt Sudan. En gåva på 75 kronor betalar ett livsviktigt matpaket åt en utblottad och hemlös sudansk familj som inte ens drömmer om något som liknar ett svenskt julbord. 

Mer om det kan du läsa på lakarmissionen.se

Glad Advent!