Hans-Eric Hellberg öppnade en dörr för mig

Hans-Eric Hellberg har dött, 89 år gammal. Han var en av Sveriges mest produktiva barnboksförfattare hans-eric_hellberg, och han öppnade dörren för mig till skrivarvärlden. För det är jag honom mycket tacksam.

Det var i slutet av 1960-talet. Han hade då redan flera böcker bakom sig – det blev totalt 78 titlar – men hade ännu inte publicerat ”Kram”, en bok som tillsammans med sina uppföljare väckte väldigt rabalder. Detta eftersom de tog upp barns och unga vuxnas sexualitet. ”Kram” kom 1973.

När våra vägar korsades var Hans-Eric Hellberg förutom etablerad författare också kulturredaktör på Borlänge-Tidningen, och jag var en ung pingstpastor i en liten församling i Närke. Jag var nygift med en dalkulla från Borlänge, och på besök i svärföräldrarnas hem läste jag Borlänge-Tidningen. Och Hans-Eric Hellberg.

Jag minns inte hur det började, om jag skickade manus till honom, eller om jag helt enkelt knallade upp på lokaltidningens redaktion när jag var i hustruns hemstad. Hur som helst fick vi kontakt. Han läste något jag skrev, gillade det och ville ha mer.

På så vis kom jag att under en period skriva på Borlänge-Tidningens kultursida. Dels en krönika som hette ”Pastorns dagbok”, och dels dagsvers under vinjetten ”Lättsaltat”.

Hans-Eric Hellbergs idé var att jag i kåserande form skulle berätta om en frikyrkopastorns vardag, stort som smått (det blev mest smått). Från början tog det emot att öppna dörren till mitt liv, men jag vande mig. Hans-Eric uppmuntrade och hävdade att tidningen fick många positiva läsarreaktioner på ”Pastorns dagbok”. Och det kunde väl inte vara svärfar och svärmor som stod bakom dem alla, tänkte jag.

Redan från början tyckte jag om att skriva dagsvers. Korta, komprimerade texter med udd. Gärna en ironisk sådan. Formen passade mig. Och min redaktör hejade på. Jag har fortfarande kvar en del brev där han uppmuntrade mig, men också gav goda råd som blev till stor hjälp.

Jag kan bara säga: Tack, Hans-Eric Hellberg, för att du öppnade en dörr till den skrivarvärld som skulle bli min. Tack för att du inte rynkade på din redan rätt berömda författarnäsa åt en ung pingstpastor med skrivklåda. Tack för att du tog mig på allvar och gav mig en chans.

Ett tjockt kuvert med klipp från Borlänge Tidning (svärfar klippte och sparade mina texter) påminner mig i dag om en viktig tid i mitt liv, och en viktig människa som korsade min livsväg. Och påverkade den.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *