Man kan lära sig mycket i döda teologers sällskap. Inte bara om Gud, utan också om samhället, och om medborgarnas och politikernas roll.

Åtminstone om man umgås med Gustaf Wingren, stridbar professor i Lund. Han disputerade det år jag föddes och dog för 14 år sedan, då 90 år gammal. Mitt umgänge med Wingren har skett via böcker (jag är inte spiritist).

Wingren, den fotbollstokige arbetargrabben från Valdemarsvik, var på sin tid en akademisk bråkstake. Vid sin installationsföreläsning som professor i Lund gick han till hårt angrepp på sin företrädare och gynnare, den världsberömde Anders Nygren. Ett grovt etikettsbrott som satte känslorna i svallning.

Och så fortsatte det. Professor Wingrens karriärväg präglades av konfrontationer. Han skrev senare i livet: ”Då jag tjänstgjorde som professor och blev utskälld varje dag, det var en härlig tid.”

Stor sensation väckte det när han i slutet av sin karriär avsade sig prästämbetet och gifte sig med Greta Hofsten, en ledande kulturperson och publicist inom vänsterrörelsen.

När jag för en tid sedan städade min bokhylla hittade jag Wingrens lilla skrift ”Frigörelse till livskvalitet”, utgiven för 39 år sedan. Den bygger på ett tal han höll i samband med den ekumeniska nämndens u-vecka 1974. Jag bläddrade och läste och fann att texten är frisk och levande och i högsta grad relevant inför valrörelsen 2014. Låt mig citera:

”Vi behöver framför allt släppa loss våra politiker, just i vår tid släppa loss dem, hjälpa dem att utnyttja sin överblick över världen i stället för att – såsom vi nu gör – låsa dem vid missnöje i kommunen Sverige. Ett moget folk kräver livskvalitet, icke oavbruten standardhöjning. Men livskvalitet kan icke serveras uppifrån såsom folkpension eller fri sjukvård serveras. I livskvalitet ingår nämligen fri individuell växt nerifrån. Staten skall icke skänka oss livskvalitet, den skall bara lämna marginaler tomma, öppna, fria. Innehållet i dessa fria marginaler måste komma från oss själva. Hela denna föreställning om svenska folkets livsvärden såsom av regeringen till folket genom ”åtgärder” skänkta livsvärden är en omogen föreställning om samhället.

Politikern borde få svängrum nog för att kunna tänka på andra folk är sitt eget. Och det är bara vi väljare som kan ge honom detta svängrum genom att sluta avpressa honom nya standardhöjningslöften.”

Visst räcker bara det textavsnittet som underlag för ett intressant samtal? Men jag är rädd för att sådana samtal inte får plats i den aktuella politiska debatten valåret 2014. Kravmaskinerna malar, och politikerna gör vad de kan för att mata den med löften om ekonomisk tillväxt. Vill man söka seriösa tankar om begreppet livskvalitet och reflektera över balansen mellan krav och plikt och sådana saker, då får man nog söka sig till döda teologers sällskap.

För den som vill veta mer om en av dem, Gustaf Wingren, rekommenderas Bengt Kristensson Ugglas biografi ”Gustaf Wingren – människan och teologen”, utgiven 2010.