Julstrid i stället för julfrid i DR Kongo?

Denna dag väntar jag oroligt på nyheter från DR Kongo. Än en gång står landet vid randen av ett inbördeskrig. Eller i varje fall omfattande politiska oroligheter, som kan kosta liv. Ännu fler liv.

Regeringen har på senare tid slagit ned på oppositionsyttringar med stor brutalitet. I september dödes 50 personer när polis och militär kväste en protestdemonstration i Kinshasa. Många skadades. Andra försvann spårlöst.

Kyrkor och andra aktörer inom civilsamhället som driver frågan om mänskliga rättigheter utsätts ständigt för hot och trakasserier, som gör deras arbete svårt.

I dag, den 19 december, skulle president Jospeh Kabila ha avgått, om han följt reglerna. Då har han suttit i två mandatperioder och har enligt landets konstitution inte rätt att ställa upp till omval.

Men Kabila gör sig ingen brådska. Detta trots att tre fjärdedelar av befolkningen enligt en opinionsundersökning vill att han ska gå, så stannar han kvar. Tidigare än i april 2018 går det inte att arrangera ett val, hävdar den 45-årige presidenten, som tog över makten som 29-åring sedan hans far och företrädare på posten, Laurent Kabila, skjutits av sin livvakt.  Joseph Kabila valdes till sin post 2006, och omvaldes 2011. Den gången, 2011, var följdes valresultatet av omfattande anklagelser för fusk.

Nu räcker det, tycker folket. Visst är Dr Kongo ett enormt land med usla kommunikationer, men det har funnits tid att förbereda ett demokratiskt val. Gott om tid. Och, inom parentes, Joseph Kabila har också haft gott om tid att utnyttja positionen vid köttgrytorna. Enligt nyhetsbyrån Bloomberg har presidenten och hans familj byggt upp ett affärsnätverk som omfattar 70 bolag i olika branscher, bland annat i den mycket lukrativa gruvnäringen.

Landets opposition vägrar att se den 19 december 2016 som ett tänjbart bäst-före-datum. En grundlag är en grundlag. Och konstitutionen är tydlig i sin tidsbegränsning av presidentmakten.

Så  hur kommer det att bli i DR Kongo – julstrid eller julfrid? Det lutar skrämmande mycket åt strid. The Guardian rapporterar från Kinshasa att marknadsbesökarna bunkrar förnödenheter inför en julhelg, som de fruktar kan bli av det våldsamma slaget.

Själv tänker jag på doktor Denis Mukwege och arbetet vid Panzisjukhuset, där kvinnor och barn som sårats till kropp och själ av det flitigt brukade våldtäktsvapnet får hjälp. Ett arbete som utförs med omfattande stöd från Sverige.

Mukwege är redan nu under stark press, utsatt för allt från mordförsök till verbala hot. Måste han packa ihop om våldsamheterna blossar upp  i samband med en upptrappad konflikt mellan oppositionen och Joseph Kabila?

Det vore djupt tragiskt, inte minst för de kongolesiska kvinnorna som i dr Mukwege fått den förespråkare de så väl behöver.

Så du som ber – be för DR Kongo.

Och du som inte brukar be – tänk goda tankar, och tänd hoppets ljus genom att ge stöd till de aktörer i civilsamhället som utmanar mörkrets krafter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *