Ärvd visdom i kortformat


 

Ett arv kan vara så mycket. 

Av min far ärvde jag en skottkärra, som jag i flera år använde på vårt fritidsställe. 

Av Curt Björkquist, bror till den legendariske biskopen Manfred Björkquist, Sigtunastiftelsens grundare, ärvde jag en blå kortlåda med visdomsord. 

Eller ärvde och ärvde; han var en högst levande herre, mångårig medarbetare i pingströrelsens förlags- och tidningsverksamhet, när han överlämnade den till mig. 

I den blå lådan finns kort med 320 handskrivna citat. De är hämtade ur Curt Björkquists citatsamling på drygt 4 000, står det antecknat på en liten pappskiva i boxens början. Utanpå boxen står mitt namn. Också det prydligt textat för hand. Av Curt Björkquist. 

Här och var har jag under åren stuckit in egna citatfynd mellan korten med formuleringar av Voltaire, Tolstoi, Pascal, Goethe och de andra tänkarna som Björkquist lusläst. 

En favorit bland alla citat är prästen Kaj Munks variant av att inget är nytt under solen: ”Ofta är det så att när man synar det nya i sömmarna, så är det bara sömmarna som är nya.”

Känslorna tar tag i mig när jag bläddrar bland visdomsorden av filosofer och författare, utvalda av akademikern av prästsläkt som tidigt fann sin andliga hemvist bland pingstvännerna och blev en av Lewi Pethrus nära medarbetare.

Jag minns nämligen vårt första möte. Jag var 27 år när jag kom till Förlaget Filadelfia och Evangelii härold, vars redaktion då var placerad i Rörstrands slott. Logiskt, med tanke på att förlaget ägdes av Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. 

En av de första dagarna i min nya tjänst blev jag kallad till ett samtal på Curt Björkquists rum. Han redigerade bland annat tidningen Kristen Ungdom, som nyligen fått nytt utseende. Jag hade av Dagen blivit ombedd att recensera den förnyade produkten. Recensionen innehöll en del kritiska synpunkter, vilket uppenbart sårat den gode Björkquist. Jag fick mig en föreläsning till livs, vars innehåll jag glömt. Men jag glömmer inte känslan av att sitta vid den lärdes fötter och bli uppläxad. 

Hans upprördhet gick snart över, vi blev om inte nära vänner så mycket goda arbetskamrater, och jag blev hans efterträdare som Kristen Ungdoms redaktör. 

Nu sitter jag här med en blå kortlåda, som inte bara innehåller kloka tankar, utan också symboliserar en varm och klok tanke. 

Nämligen att förvärvad visdom i en eller annan form bör lämnas i arv till nya generationer.

(Publicerad i Dagen 2019-09-12)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.