Den första vardagen efter sommartidens införande bjuder på sol i Sollentuna. Men himlen är inte klarblå. Där finns, i skrivande stund, slöjmoln. Jag vill ändå tro att vädret har hajat var klockan är slagen. Att nu är det sommar som gäller.

Jag säger som ledande politiker i Burma: Nu finns ingen återvändo. Utvecklingens väg är enkelriktad. För Burmas del – mot demokrati och mänskliga rättigheter. Vilket faktiskt är viktigare än fint väder.

Dagens Nyheters förnämliga utrikesbilaga bjuder i dag på ett långt och hoppfullt reportage inifrån Burma. De två första veckorna i februari var jag själv där och mötte de optimistiska tongångarna hos vanliga medborgare. Hela tiden tänkte jag: Kan det vara sant? Lurar inte bakslag runt hörnet?

Svaret på den frågan har vi inte än. Men låt oss hoppas både på en fin sommar i Sverige och en politisk vår i Burma. Man mår alltid bra av att hoppas, och slår hoppet in – så mycket bättre!

För alla hemlösa betyder varmare väder bättre tider. Men tyvärr är frågan om livskvalitet för dessa människor inte enbart en klimatfråga. Nu växer soppköken fram i flera svenska städer. Detta i privat regi; medborgare med tak över huvudet och mat på bordet har reagerat på andras nöd och vill göra något åt den. Det tycker jag är bra.

Jag vet, soppkök är ingen långsiktig lösning. Politikerna måste ta sitt ansvar för de hemlösas situation. Men jag tror vi bör inse att många goda krafter måste samverka om vi ska kunna bygga det goda samhället.

När Filadelfia i Stockholm beslutat sig för att öppna kyrkan sommartid och skapa aktiviteter för barn och ungdomar när skolan är stängd och nästan allt annat är stängt och även kyrkorna drar ned sin verksamhet, då tycker jag att det är ett utmärkt initiativ. De nödrop som når Bris får ett konkret svar.

Jag är ingen avregleringsfundamentalist. Tvärt om, jag tror att avregleringarna på sina håll gått alldeles för långt. Men jag tror inte heller att alla medmänsklighet måste vara skattefinansierad.  Jag tror rent av att vi får ett varmare samhällsklimat när enskilda människor får möjlighet att ge utlopp för sin empati.

För det är med empati som med solen. Och med demokratin, för den delen. Det behövs mer, inte mindre.